Svenskar i Tallinn? Vi bad två svenska tjejer – Ida och Kristin skriva om livet och upplevelserna i Tallinn. Från kulturkrockar, vänskap med estländare till deras favoritställen i Tallinn. Häng med på deras skildring på livet som svensk i Tallinn.
“När vi flyttade till Tallinn för många, många månader sedan upptäckte vi snabbt att vi inte var så exotiska som vi kanske hade hoppats. Svenskar är nämligen ingen ovanlig syn i Tallinn. Tvärtom. Här bor det gott om svenskar och varje helg, oavsett årstid, reser mängder av svenskar till Tallinn för att tillbringa 48 timmar i denna charmiga medeltidspärla till stad. Sedan åker de hem igen. Vi valde dock att stanna och efter snart två år i Tallinn har vår kärlek till staden bara vuxit.
Det händer rätt ofta att vi träffar på ester när vi är ute på någon bar som tittar skeptiskt på oss när vi berättar att vi frivilligt lämnat Ikeahyllornas förlovade land för att flytta hit. ”Varför?” är en fråga vi fått rätt många gånger. Men för oss är det ju självklart. Tallinn är en fantastisk stad. För Tallinn är inte en stad som andra. För det första är det en rätt liten huvudstad vilket gör att den snabbt känns familjär även för den nyinflyttade. För det andra har den en unik kombination av en välbevarad historisk stadskärna och hippa områden som pulserar av aktivitet och nytänkande.
Kalamaja i Tallinn – charmigt trähusområde
Ta stadsdelen Kalamaja till exempel. Det som tidigare var ett rätt ruffigt område är i dag ett hippt område med en massa restauranger och caféer. Gatorna kantas av gamla trähus som ser ut att vara hämtade ur någon Astrid Lindgren-berättelse.
Här brukar vi tillbringa våra helger. Vi äter brunch på Boheem, ett mysigt café med ”hemma hos”-känsla, och brukar sedan gå bort till loppmarknaden i Telliskivi. Här hittar man allt från sovjetiska propagandaaffischer till kaffekoppar, kläder och vinylskivor. Telliskivi är ett före detta industriområde där det numera finns restauranger och butiker.
På kvällar brukar vi gå till den populära restaurangen F-Hoone som förenar en industriell atmosfär med välkomponerade rätter som är snälla mot plånboken. Ett stenkast därifrån ligger ölbaren Puudel (som är estniska för flaska) där man hittar ölsorter med alla möjliga smaker och alkoholhalter. Sedan fortsätter kvällen på Tops, en bar som andas sovjetnostalgi och som är ett andra vardagsrum för områdets hipsters.
Kulturkrock mellan ester och svenskar
Ester är inte direkt kända för att vara pratglada och för turisten eller den nyinflyttade kan det vara lite av en kulturkrock när man försöker starta ett samtal med en est och det inte går speciellt bra. Ester kan uppfattas som ointresserade, otrevliga och ärligt talat lite tråkiga. I alla fall till en början. Men ester är väldigt trevliga när man väl gett dem tid att öppna upp sig.
Vänskap med en est är inget man bara får, det är något man får förtjäna. Med det sagt är det rätt lätt att prata med människor när man är ute en fredag- eller lördagskväll vilket förstås stavas V-O-D-K-A. ”Nationaldrycken” är känd för att släppa hämningarna även hos de mest svårsnackade ester.
Första tiden i Tallinn skedde kulturkrockar dagligen. Som den svensk man är så väntar man tålmodigt i kö till allt. Varje gång vi skulle gå av och på en buss i början stod vi med uppspärrade, förskräckta ögon över de “slagsmål” som nästan utbröt över vem som skulle komma först på och av bussen.
Ett par armbågar i ryggen betydde “ursäkta mig!”, insåg vi till slut. Men vi såg också en värme och medmänsklighet vi inte sett mycket av i Sverige. Människor här reser sig upp och ger sin plats till andra människor på bussar och spårvagnar. I ett gatuhörn i stadsdelen Kalamaja bor några hemlösa katter, men varje gång vi går förbi har någon ställt ut mat till dem. Och när kassörskan i matbutiken ler mot en, då vet man att hon är glad på riktigt.
Som kvinna och feminist i Tallinn kan kulturkrockar lätt uppstå i början. Vi blev jämt upprörda över att män höll upp dörrarna för oss HELA tiden. Efter att vi många gånger försökt hålla upp dörrarna för män och de vägrat gå in före oss, tröttnade vi och insåg att vissa kulturkrockar får vi bara leva med. I Estland finns i samma feministiska syn – än. Vissa saker får vi bara acceptera och leva med. För det finns ju så himla mycket annat som är fint här.
Patarei-fängelset – häftigt kommunistiskt fängelse
Till exempel är det mesta väldigt avslappnat här. Till och med de mest gentrifierade områdena har kvar sin ursprungliga charm. Här renoveras allting lagom mycket. Ett bra exempel är Tallinns eget Alkatraz – Patarei – där man för två euro kan vandra omkring i gamla celler som påminner om något ur en roman av Dumas. Det är öppet mellan maj och sen höst men det går att boka guidade turer året runt.
Det är verkligen en speciell känsla att vandra omkring här och se fängelseceller som i princip fått stå orörda sedan fängelset stängde. Området är fullt av dödsfällor, till exempel ligger vass taggtråd utplacerad lite överallt som man får akta sig för, och har ont om varningsskyltar vilket bidrar till ställets ruggiga charm. På sommaren hålls Tallinns bästa fester här när dj:s och besökare intar de gamla fängelsecellerna för att dansa till gryningen.
Tallinn är bäst på sommaren enligt svenskar i Tallinn
Den bästa tiden att vistas i Tallinn är under sommarens vita nätter. Precis som i Sverige kryper stadens människor fram ur sina skal efter en alldeles för lång vinter. I takt med att vitsipporna i parken slår ut i blom, börjar Tallinn sakta vakna till. Precis som i de flesta länder i norr, är sommaren här extra speciell. Det är då allt känns möjligt. Pingpongturneringar till gryning på undanskymda barer. Festivaler på fängelset. Spontana nakenbad i ett kallt Östersjön.
Tallinns invånare flyttar ut från gamla stans mörka källarbarer under dessa månader. Vårt eget favorithak sommartid är Kanala. Det betyder “hönsgård” på estniska och förr ska där tydligen ha funnits höns. I dag är det på sommaren ett av stadens mest populära och hippa ställen, med en stor lummig trädgård där man antingen kan ligga och slöa i en hängmatta, spela pingpong eller äta gott från den vegetariska menyn. Här är alla välkomna, stora som små, katter som hundar. Kanala är också ett av de ställena det är enklast att umgås med de annars ganska fåordiga esterna. Människorna här är unga, framåt och avslappnade.
I Tallinn ser vi ofta restauranger och barer där hundar och katter är välkomna. På sommarbaren Kanala kunde vi träffa på både hundar och illrar. På det franska caféet Josephine i Gamla stan bor en hund som smyger omkring runt borden och letar efter kaksmulor som vi kanske råkat spilla. Och ibland har det hänt att man mitt i natten stått vid baren, med ett glas vin i ena handen och klappandes en hund med andra handen. Detta är något som vi i princip aldrig ser i Sverige.
Tallinn gamla stan
Nyligen under hösten har dessutom Nordens första, och hittills enda, kattcafé öppnat. På Kassikohvik Nurri bor några av katterna från katthemmet och hit kommer kattälskare i alla åldrar för att få mysa och leka med de fluffiga vännerna.
Sammanfattning
Kort sagt finns det mycket att se och göra i vår stad. Åk hit höst, vinter, vår eller sommar. Det viktiga är att ni åker hit. Kanske får ni uppleva vita sommarnätter, cafémys med katter eller galna fester bakom galler. Oavsett vad kan vi nästan lova att ni vill återvända. Igen, igen och igen.”
Kristin Hiding
Ida Dahlgren
Lite kort om Ida och Kristin:
Ida är journalist och inbiten Malmöbo som har en förkärlek för karaoke när timmen är sen. Tycker om gamla kläder och nya upplevelser och letar ständigt efter den perfekta hamburgaren.
Kristin är frankofil, vegetarian och älskar vin. Gillar vintage/second hand, att cykla och picknicka och drömmer om att ha en fransk bulldog som heter Claude.
