Att öluffa är något speciellt som vi gärna förknippar med Grekland och dessutom betraktar vi svenskar ofta vår egen skärgård som något helt unikt. Så är det till viss del. Men Estland har 2 355 öar att botanisera bland, trots att Estland är betydligt mindre än Sverige. Förr, när Estland var en del av Sverige, var de större estniska öarna välkända och de flesta har även svenska namn som Dagö och Ösel.
Vi ska ta en rundtur bland de mest intressanta öarna i Estland och återuppleva en era som till viss del fallit i glömska. Du kommer att få följa med till svensk historia och spännande natur och kultur.
Ösel (Saaremaa på estniska) – Estlands största ö
Vi börjar rundresan på Estlands största ö Ösel, eller Saaremaa som den heter på estländska, en estnisk ö som är ungefär femton procent mindre än Gotland. Hade inte Sverige förlorat ön 1719 i det stora nordiska kriget hade det inte varit omöjligt att denna ö i Estland än idag hade varit lika viktig för Sverige som Gotland. Men det svenska arvet lever fortfarande kvar trots att Ryssland vann slaget och historian tog en annan vändning. Men denna strategiskt viktiga Estlandsö som ligger vid inloppet till Rigabukten, där flera viktiga floder mynnar, har varit intressant för många makter, både Danmark och Tyskland har regerat på Ösel.
Rent geologiskt har Ösel en hel del gemensamt med Gotland, kalkstenen är lika vanlig här, men visste du att det finns åtta meteoritkratrar på Ösel? Den största, som är vattenfylld, är 110 meter i diameter och man tror att nedslaget skedde för mellan 4 och 5 000 år sedan.
Att Ösel är centrum i en kulturbygd råder det ingen tvekan om när man reser runt på denna spännande estniska ö. Som på Gotland finns många medeltida kyrkor och diverse ruiner men från senare tid utmärker sig Ösel med militära anläggningar. Nu har den militära närvaron lugnat sig betydligt efter det Estland åter blev en självständig stat, borta är tiderna när inga semestrande fick vistas här.
Den rika historian märks inte minst i Kuressaare som är Estlands västligaste stad och sedan länge en populär semesterdestination. Att den estländska traditionen med SPA har utvecklats extra mycket just på Ösel är inte att förvånas över och staden rankas idag som världens SPA-tätaste, med en plats per var tionde invånare. Dessutom är det något speciellt att vandra runt i den gamla stadskärnan med sin njutbara arkitektur, dess folkliv och den häftiga borgen.
Men man ska inte missa att njuta av den speciella naturen som skapats på den kalkrika marken vilket gör Ösel så speciell. Att vandra runt i nationalparkerna Viiumäe och Vilsandi, som är en separat ö i Estland, med orkidéer och sitt rika djurliv är absolut något man inte ska missa och här finns hundratusentals flyttfåglar! Även om ön utanför Kuressaare inte är tätbefolkad av turister finns många spännande platser som Angla Kulle med sina berömda väderkvarnar.
Ösel är en spännande estnisk ö att resa runt på men den viktigaste orten är Kuressaare vid öns sydkust och den plats där turisterna samlas vid den stora borgen. De första bevisen på en stad går tillbaka till 1154 men innan borgen byggdes dröjde det sannolikt ytterligare dryga 200 år. Staden har en våldsam historia och för svensk del kan nämnas att den blev svensk efter freden i Brömsebro 1645 men 1710 brände ryssarna ner staden som också drabbades hårt av pesten. När Sovjetunionen kollapsade blev det den första estländska fria staden. Idag når man den enkelt med färjan från Virtsu, en avkopplande tur på en halvtimme.
Dagö (Hiiumaa på estniska) – Estlands näst största ö
Många känner nog även igen Dagö, Hiiumaa, som ligger norr om Ösel och Dagö är Estlands näst största ö. Trots långa härliga sandstränder och spännande natur har Dagö dock inte blivit den turistmagnet för utlänningar man kunnat förvänta sig, men för estländarna har det varit annorlunda, hit åker man gärna för att få en lugn semester och bara njuta av att vara ledig i den spännande och vandringsvänliga naturen. Denna estnisk ö är dessutom starkt förknippad med sin svenska period som varade fram till dess det stora nordiska kriget avslutades, då i praktiken den svenska stormaktsepoken tog slut.
De estlandssvenska dialekterna i öst lever dock fortfarande kvar på Dagö, trots evakueringen vid andra världskriget, och är till och med mer distinkta än finlandssvenskan. Det är dock allt färre som dagligen talar svenska som modersmål trots att svenska lärs ut i skolorna. Skillnaden mot rikssvenskan har dessutom ökat över tid då språken utvecklats olika, på Dagö får du höra svenska som den oftare hördes i början av 1900-talet och skillnaderna mellan öarna kan vara påtagliga som Rågömålet och Nuckömålet.
Med Dagös strategiska läge är dock intressant ur flera andra aspekter, och sjöfarten har länge haft stor nytta av alla de fyrar på Dagö som placerats efter kusterna. Även Dagö har spelat stor roll ur militär synvinkel och det finns mycket att uppleva för den som är intresserad av militaria. Även hit går färjorna tätt och avgångshamnen är Rohuküla från vilken det tar dryga timmen att nå Dagö.
Kynö (Kihnu på estniska) – UNESCO-klassad kulturell ö i Estland
Skillnaden mot småskaligt gemytliga Kihnu kan knappast bli större. Gemensamt är förstås fiskerinäringen. Men här har det faktum att männen är ute på havet långa perioder skapat en unik livsstil och det är kvinnorna som iförda folkdräkter håller öns traditioner vid liv. Livsstilen är så pass speciell att de runt 700 bofastas kultur finns på UNESCO:s världsarvslista! Här på Kihnu bär varje hus ett eget namn och språket har utvecklats till en egen dialekt som minst lika speciell som gotländska i förhållande till svenska. Det är som att förflytta sig i tiden till en epok som sedan länge förflyttats till historian på det svenska fastlandet.
På Kihnu lever även hantverket kvar där ull är en väsentlig del av traditionen, som utvecklats till en färgsprakande upplevelse. De ursprungligen ganska gråa folkdräkterna syns nu i en kaskad av färger och ramar in bebyggelsens gemytlighet i en säregen blandning av gammalt och nytt. Det har skapat en symbios mellan djur och människor som annars är svår att hitta i dagens samhällen där stål och betong dominerar.
Dessutom kombineras öns säregna dialekt med sång, dans och motorcykelkörning där folkdräkterna förstås är deras utrustning. Att uppleva ön Kihnu runt midsommar, dansfestivalen i augusti eller violinfestivalen i oktober kommer att ge dig minnen för livet! Man bör ta en tur runt den lilla öns fyra byar, och de 23 kilometrarna kan ske med bil, hyrd cykel eller varför inte som en dagspromenad. Passa på att besöka Kihnu museum och upplev ett besök på en traditionell bondgård.
Det är inte fel att utnämna just Kihnu till Estlands mest speciella ö!
Muhu – väderkvarnas ö i Estland
Vi förflyttar oss till Estlands tredje största ö Muhu, som ligger öster om Ösel och återigen upplever vi en helt annan värld. Som så ofta utvecklar respektive öar i Estland sin egen kultur och på Muhu är det väderkvarnarna som gör ön så speciell, här finns de enda bevarade som fortfarande används på traditionellt sätt.
Att utan stress resa runt bland de estniska öarna ger fantastiska perspektiv på hur traditioner utvecklas olika över tid. Det är de långa mörka vintrarna som har bidragit till att utveckla de lokala hantverkstraditionerna på ett sätt som gör Estland till en så fascinerande destination och Muhu är inget undantag.
Många gånger är det i det lilla man upplever det stora, som att upptäcka detaljerna när det gäller herrgården Pädaste med anor till 1500-talet. Det var då den danske kungen gav egendomen till familjen von Knorr. Sedan dess har dess historia tagit många turer efter det att dagens huvudbyggnad stod klar 1875.
Under Sovjeteran omvandlades byggnaden till ett militärhögkvarter för att senare bli en distributionscentral för fiskeindustrin. Byggnaden har även använts som vårdcentral men 1980 övergavs den helt innan de nuvarande ägarna köpte egendomen 1996.
Idag njuter gästerna av utsökta middagar under en härlig rundtur på ön och kan förirra sig in i detaljer som historiska tillfälligheter som skapar dessa fantastiska upplevelser.
Att övärlden har haft stor strategisk betydelse visas även här med tydlighet, i början på 1200-talet stod slag mellan letter och tyskar från Riga och under första världskriget stod slagen mellan ryssar och tyskar.
Nargö (Naissar på estniska) – På Naissaar fanns världens vackraste kvinnor
Med dagens 17 bofasta på Naissaar, kvinnoön, har den cirka femton kilometer långa estniska ön, knappa milen norr om Tallinn, idag en marginell betydelse, men dess historia är desto viktigare. Enligt en legend föddes de allra vackraste kvinnorna på Naissaar medan deras män betraktades som brutala, åtminstone om inkräktare försökte sig på att bli herrar på täppan. Om vi hoppar friskt i historien från mer än tusenåriga arabiska mynt till mitten av 1800-talet bodde det ett par hundra personer på Naissar, huvudsakligen svenskar. När man går runt på ön finns mängder med minnesmärken efter dem. Den lilla kyrkan byggdes 1858 och 1874 öppnades skolan.
Men Naissar ligger strategiskt och inför första världskriget drogs öns militära planer upp. 1914 tvångsevakuerades befolkningen, en hamn byggdes som Tsar Nikolai II lade grundstenen till och den 38 kilometer långa smalspåriga järnvägen anlades. När oktoberrevolutionen var ett faktum övertogs makten från de Tsartrogna trupperna och den första oberoende socialistrepubliken utropades just här.
Det hade egen finansminister, hälsominister och en högst självständig anarkistisk ledning för ”den Sovjetiska republiken av sjöfarare och konstruktörer av fortet Naissaar”. En konstitution började utarbetas och grunden för en egen valuta drogs upp och till nationalsång ansågs Internationalen vara lämplig. Det tog dock inte mer än två månader innan den nyvunna sovjetrepubliken upphörde att existera när tyskarna jagade bort dem och 1918 betraktas Estland som en självständig stat.
Under andra världskriget skulle mycket av historien upprepas och ön tvångsevakuerades på nytt.
Att vandra runt bland alla militära minnesmärken har blivit en populär sysselsättning för många Tallinn-bor och vill man hinna se lite mer innan färjan åter tar en tillbaka hyr man en fyrhjuling.
Runö (Ruhnu på estniska) – svenskt till andra världskriget
En annan ö i Estland med en stark svensk anknytning är Runö, Ruhnu, som även den finns i Rigabukten. Här bodde en stor grupp svenskar fram till Sovjetunionens ockupation 1944 då de tvingades bort, något som drabbat många av de svenskar som då i generationer bott i Estlands västra delar. Nu lever historien om Runös svenska befolkning kvar på ett museum som man absolut bör besöka.
Men öns mycket speciella historia och vilket land den ska anses höra till är något som skapat konflikter både mellan Estland, Lettland och Sverige. Trots Ruhnu’s geografiska plats krävde deras befolkning att få tillhöra Sverige, något som få svenskar känner till idag. Numer kanske vi inte ser det som det mest logiska men den svenska epoken, där Riga blott några mil bort var en av Sveriges största städer på 1700-talet ger det en historisk knorr. Banden mellan Estlands öar och Sverige är starkare än de flesta vet om och det är därför som så många kulturella band är starka.
Ormsö (Vormsi på estniska) – en nästan helt svensk ö i Estland
Ormsö ligger centralt i den del av Estland som präglats starkast av sin svenska befolkning, alldeles utanför Hapsaalu där Ilon Wikland växte upp. Men när Sovjetunionen ockuperade Estland under andra världskriget skulle allt detta ställas på ända. De 3 000 svensktalande bönderna vars anfäder troligen kom till ön på 1200-talet tvingades på flykt och ön stängdes för alla icke-militärer. Men innan dess, 1861, nåddes Karl XV av en delegation från ön som återgavs på följande sätt i tidningen Svenska Arbetaren.
“I början av juli denna sommar kom en liten båt inseglande i Stockholmsskären. Den var långväga ifrån, längre än man i början kunde ana, och den kom i ett ärende, som djupt skulle gå varje svensk till hjärtat. I båten sutto fem män med allvarliga ansikten, och när de kommo i land och man frågade dem vilka de voro, svarade de på ren svenska: – Vi äro svenska bönder från Vormsö (Ormsö). Vi äro fria svenska bönder, det är vår stolthet, vårt förnämsta goda. Våra lagar och privilegier äro bekräftade av edra konungar och de ryska tsarena, men vi få icke njuta av dem.“
Med detta som bakgrund ger vi oss ut på en rundtur i genuina svenskbygder och orörd natur på Estlands fjärde största ö, som trots sin historia anses ha fått sitt namn av den isländske vikingen Orm. Den omväxlande naturen kryssar sig fram mellan ortsnamn som lika gärna kan hittas i dagens Sverige och det är lätt att känna sig som hemma bland dessa ofta faluröda torp. Precis som bönderna för 150 år sedan kände sig som svenskar och den historiska fyren vid Saxbys kalkstensstränder byggdes.
En ovanlig plats för Estland är S:t Olofs kyrka med en kyrkogård som inte liknar någon annan. Här finns 330 solkors, ett kors inneslutet i en cirkel, och minner om 1300-talet när den byggdes och bygden kristnades. Utöver den rika historian är det en härlig ö i Estland för naturälskare som får sitt lystmäte med vandring, exempelvis den sex kilometer långa leden på Rumpohalvön där unika växter och ett härligt fågelliv förgyller upplevelsen.
Du når Ormsö från Rohuküla på fastlandet.
Odensholm (Osmussaar på estniska) – en nära nog okänd estnisk ö med gudahistoria
Som flera av öarna vi beskriver är den här lilla ön i Finska Viken, rik på svensk historia som dock tog ett abrupt slut när Estland ockuperades och ön blev en militärbas. Idag är Odensholm, Osmussaar på estniska, ett naturreservat och bara två av de ursprungliga 130 invånarna från krigsutbrottet bor kvar.
Vikingaguden Oden sägs vara begravd här men platsen är väl värd ett besök även för den häftiga naturen. Här finns exempelvis den sex meter höga vackra vita kalkstensklinten som varje år blir cirka tre millimeter högre på grund av landhöjningen.
Stora och Lilla Rågö (Suur-Pakri och Väike-Pakri på estniska) – bombmål för Sovjet
De karga öarna med omvända namn, Lilla Rågö är den större av öarna, skiljs åt av ett smalt sund och är även de rika på svensk historia. Efter det att Stora Rågö köptes av fem svenska bönder 1345 och kom att bli deras familjers hem i sexhundra år tvingades de bort vid ockupationen. Det var ingen bördig mark de köpte av Padis kloster och i praktiken är det bara de södra delarna som går att använda.
Det hindrade dock inte Sovjet från att använda öarna som bombmål och det skulle dröja till år 2000 innan de var tillräckligt rensade från blindgångare och befolkningen kunde återvända.
Ulfsö (Aegna på estniska) – en osedvanligt charmig estnisk ö utanför Tallinn
Vi avslutar med ett härligt utflyktsmål från Tallinn, det skogrika naturreservatet Ulfsö, Aegna på estländska, som bjuder på överraskningar efter den charmiga kusten och sina femton kilometer vandringsleder bland historiska militära anläggningar och järnvägsspår. Ulfsö är dessutom lätt att nå eftersom det är tät trafik från hamnen i Tallinn. Närheten till Tallinn och den underbara naturen lockar många att göra en dagsutflykt hit.
Inte heller Ulfsö har skonats militärt eftersom den är en strategiskt viktig ö i Estland och den befolkning som funnits där sedan mitten av 1400-talet tvingades bort i början på 1900-talet, då ett kustbatteri började anläggas som en del av Peter den Stores sjöfästning och undra världskriget utvidgades anläggningen.
Listan över besöksvärda öar i Estland kan förstås göras längre med det stora antal öar som ryms inom Estlands gränser, men de här öarna har alla sin speciella karaktär samtidigt som de är tätt sammanvävda med vår svenska historia.
Numer är det många som tidigare betraktade sig som svenskar men flydde Estland under ockupationen som återvänder. I Estland lägger man perioden under ockupationen alltmer bakom sig och landet har utvecklats till en härlig semesterdestination där öluffandet har sin givna plats.
Boka en personlig rundtur i Tallinn